Varför är alla andra bättre än mig?

Jag funderar på det här med personligt ansvar och utveckling, att börja må bättre, att se sig själv med kärleksfulla ögon. Det är inte en lätt resa och du gör den själv men ack så viktig, tycker jag, som ser en stor förändring på mig själv under min livstid och att jag blivit en mycket bättre person som respekterar mig själv nu och tycker jag är precis lika bra som alla andra.
Det är viktigt för mig och det är något som jag personligen måste förstå att det är mitt ansvar och något som bara jag kan förändra och ingen annan.

Jag har själv vart i den situationen då jag försökte hjälpa en vän som inte insåg hur fantastisk och fin hon var utan bara talade om hur dålig hon var, hur ful hon var i alla kläder och färger. Det spelade ingen roll vad jag sa, till slut tröttnade jag och rent ut sagt, frågade henne vad hon skulle göra åt det, då ingenting hjälpte med det jag sa.
Givetvis blev hon sur under en lång tid men sen förstod hon vad jag menade och är idag tacksam för jag frågade henne så hon blev uppmärksam på vad hon ville förändra med sig själv. Idag har hon god självkänsla och är trygg, det är underbart att se hur hon lyser av kärlek till sig själv.

Vi vill alla hjälpa våra nära och kära att växa mentalt och få dom att förstå vilka fantastiska personer dom är. Och det spelar ingen roll hur många gånger jag berättar för min vän/syster/bror/mamma/pappa etc om hur bra dom är, om dom själva inte tror det.
Det ansvaret ligger inte på mig som syster/vän/dotter etc att få personen att förändra deras inre självkänsla. Att öka sin låga självkänsla och självförtroende är ett inre jobb som är högst personligt och inte någon annans. Det enda jag kan göra är att finnas vid deras sida när dom behöver ett stöd.

Här är en länk om just självkänsla http://www.umo.se/jag/sjalvkansla/

Har du någon i din omgivning som du upprepande gånger försöker hjälpa med bättre självkänsla?

Berätta gärna hur du gör och hur du känner det?